Midsommardans av Anders Zorn, Nationalmuseum, Stockholm.
Ja, nu är det så åter dags att fira vår midsommarafton. Midsommar är vid sidan av julen den viktigaste högtiden i Sverige och för många människor markerar den början på en period av ledighet. Historiskt sett går både midsommar och midsommarstången tillbaka på ett firande i norra Europa av vårens spirande växtlighet. I bondesamhället innebar midsommar en brytpunkt i arbetsåret, medan själva midsommarnatten ansågs vara full av magiska krafter och övernaturliga väsen. Midsommardagens ursprungliga funktion som kyrkohögtid är numera nästan obefintlig. Midsommarafton firades tidigare den 23 juni, dagen före midsommardagen som sammanföll med Johannes Döparens dag. I Lukasevangeliet omnämns att Johannes föddes ca sex månader före Jesus, varför Johannes Döparens festdag sattes till 24 juni, sex månader före jul. Johannes Döparen är ett av få helgon där man firar födelsedagen snarare än dödsdagen. I Sverige är midsommardagen, helgdagen, sedan år 1953 är det en rörlig helgdag och infaller på lördagen mellan 20 och 26 juni. Midsommarafton infaller därför alltid dagen före, på en fredag som inträffar på någon av dagarna mellan 19 och 25 juni. Johannes Döparens dag flyttades av Svenska Kyrkan till söndagen efter midsommardagen 2003. I många nordeuropeiska länder firar man midsommar med brasor, enär helgen infaller i närheten av sommarsolståndet. I Norge och Danmark firar man dagen som Sankt Hans (ett äldre danskt namn på Johannes Döparen) och tänder Sankthans-bål, likt man gör i Sverige på Valborgsmässoafton.
Vid sommarsolståndet, som infaller omkring den 21 juni på norra halvklotet, inträffar årets längsta dag och kortaste natt.