Freyas anfäder fick också de plikta med livet – De mytiska Lewispjäserna
Kulturhistoria: För att förstå vår samtid måste vi känna till historien. Schack och historia i förening – kan det bli bättre?!
Schackets historia har sina rötter i dagens Indien, där spelet ”chaturanga” påminner om nutidens schack. I Indien har chaturanga spelats sedan åtminstone 600-talet e. Kr. Därifrån spred sig spelet sedan till Persien och när araberna senare tog över Persien lärde de sig spela schack och därför spred sig spelet vidare över den muslimska världen, inklusive södra Europa på den Iberiska halvön och till dess morer, varifrån spelet sedan fördes vidare till resten av Europa. Från Indien spred sig schack även öster ut, till länder som Mongoliet, Kina, Korea, Japan, samt till den sibiriska delen av Ryssland. Till Skandinavien kom schackspelet sannolikt med de hemvändande vikingarnas handels-, plundrings- och krigsresor omkring ca 900–1000-talet.
De världsberömda Lewispjäserna som sannolikt skapades på 1100-talet tillverkades av valrossbetar. Foto: British Museum.
Lewispjäserna är i huvudsak tillverkade i vad som ibland kallas ”nordens elfenben”, nämligen valrossbetar (det vill säga elfenben av valross), några få av dem, närmare bestämt fem till antalet är tillverkade av kaskelottänder (det vill säga tänder av kaskelotval). Totalt består Lewisskatten av 92 spelpjäser varav 78 är schackpjäser, samt ett bältesspänne. Lewispjäserna anses vara ovärderliga och rankas som några av de allra främsta och finaste föremålen i British Museums enorma samlingar i London. Av de 78 schackpjäserna finns idag 11 på det skotska nationalmuseet, National Museum of Scotland i huvudstaden Edinburgh.
De unika artefakterna hittades i början på 1800-talet i Uig på ön Lewis, Yttre Hebriderna. Karta: Google Maps.
Schackpjäserna tros ursprungligen ha snidats i Trondheim i Norge, (även om Island också har omnämnts i vissa kretsar). Staden Trondheim grundades redan år 997 av vikingakungen Olav Tryggvason (även känd som Olav Kråkben) och var norsk huvudstad i mer än 200 år fram till Oslo blev ny huvudstad år 1299.
De 11:a Lewispjäserna som finns på det skotska nationalmuseet. Foto: National Museum of Scotland.
Man tror att Lewispjäserna har tillhört åtminstone fyra-fem schackspel och sannolikt fler, men många av pjäserna saknas tyvärr fortfarande. I juli år 2020 såldes dock en av schackpjäserna som fanns i privat ägo av auktionshuset Sotheby’s för £735 000, det vill säga för drygt 9,2 miljoner SEK. I Sverige hade man däremot med allra största sannolikhet fått lämna ifrån sig kulturskatten till antikvariska myndigheter. Foto: Tristan Fewings/Sotheby’s.
En springare i form av en riddare. Foto: British Museum.
Lewissamlingen består av åtta kungar, åtta damer, 16 löpare, 15 springare, 13 torn (efter upptäckten 2019) och 19 bönder. Höjden på bönderna varierar från 3,5 till 5,8 cm, medan de andra pjäserna är mellan 7 och 10,2 cm. Även om det finns 19 bönder (ett komplett set kräver 16), har de den största variationen av storlekar, vilket antyder att de 79 schackpjäserna kan tillhöra i vart fall minst fyra-fem set.
Ett torn i form av en bärsärk som här biter i sin sköld. Foto: British Museum.
Alla schackpjäserna är skulpturer av mänskliga figurer, med undantag för bönderna, som är mindre, geometriska former. Riddarna rider på små hästar, vissa med spjut och sköldar. Tornen är stående soldater som håller i sköldar och svärd. Fyra av tornen är i form av bärsärkar som biter i sina sköldar av stridsraseri. En del av pjäserna bär spår av röda färgfläckar när de hittades, vilket möjligen kan tyda på att rött och vitt användes för att skilja de två sidorna, snarare än det svarta och vita som generellt används i modernt schack.
Freya vid ett besök i Strömstad sommaren 2022 kort innan hon mötte sitt öde i Oslofjorden. Foto: Arvid Bränström/STNB.
Hör Sveriges Radio: Valrossen Freya är död
Se SVT Nyheter: Valrossen Freya har avlivats
Lyssna till: Donna, Donna – Joan Baez
Lyssna till: Änglamark – Sven-Bertil Taube
Damen och kungen ser bedrövade ut och genomled uppenbarligen svåra tider, nej det har aldrig varit enkelt att vara valross… Historiska schackpjäser från vikingatid, eller tidig medeltid, som är kända från Sverige är också de tillverkade av valrosstand (elfenben), men också ben eller horn. Foto: British Museum.
Den som önskar sig en replika av Lewispjäserna och har £575, motsvarande ca 7 200 SEK till övers kan beställa pjäserna tillsammans med ett schackbräde från British Museum Shop.
I en vikingatida kammargrav i Birka på Björkö (Bj 750) hittades, en otroligt rik grav som tros ha tillhört en kvinna och en man. De mänskliga kvarlevorna saknas, men dessa vackra glaspjäser tror man hörde till spelet hnefatafl. Främst ser man kungapjäsen ”hnefi”, med de övriga pjäserna bakom. Foto: Birka Vikingastaden.
Hnefatafl, tafl och tablut:
Några av de upphittade spelpjäserna från Lewis tros ha använts till ett vikingatida nordiskt brädspel: Hnefatafl även känt som tafl, king’s table (engelska), königszabel (tyska),
bräde eller kongens bord (danska, norska). Namnet hnefatafl är isländskt och kommer från orden hnefi (”kungen i schack”) och tafl (spel)bräde. Succesivt kom hnefatafl att trängas undan av schackspelet med undantag av Sveriges norra regioner, där samerna spelade en variant av hnefatafl, den samiska versionen, även känd som tablut. För i samband med Carl von Linnés (1707-1778) lappländska resa, kartlade han förutom det uppenbara med att studera flora, fauna, samt geologiska observationer också lokalbefolkningens, samernas sedvänjor. I manuskriptet till sin lappländska resa beskrev Linné ett spel, som han kallade tablut. Detta spel, som han sett några samegubbar spela i Kvikkjokk år 1732, visar upp stora likheter med det vi vet om hnefatafl och det är uppenbart samma spel eller möjligen en nära släkting. Därför kom det sig att Linné skrev ner ”hnefatafls-tabluts” spelregler på latin, vilka senare kom att översättas till engelska år 1811. Alla moderna tafl-spel är baserade på 1811 års översättning, som emellertid innehöll förvanskningar och felöversättningar. Nya regler lades därför till för att ändra de problem som härrörde från dessa fel, vilket ledde till skapandet av en modern familj av tafl-spel. Dessutom spelas tablut nu också i enlighet med dess ursprungliga regler, som har översatts på nytt.
En illustration av spelet finns för övrigt på runstenen (Gs 19) vid Ockelbo kyrka i Gästrikland från 1000-talet, vilket tydligt visar på spelets popularitet. Bildframställningen återger episoder ur sagan om Sigurd Fafnesbane (Sigurdsagan). Inskriptionen lyder: ”Bläsa lät resa dessa vackra stenkummel efter sin son Svarthövde. Fridälv var hans moder…” Foto: Svenska Kulturbilder.
Den äldsta europeiska källan, som beskrivit schackspelet och dess regler, är ”Versus de scachis” – ett 91-radigt poem från tiden kring år 1000. När spelet spreds över världen förändrades reglerna. Den dominerande militära symboliken med stridande enheter i en armé som fanns i det indiska och arabiska spelet, kom i Europa istället att vara symboler för de olika samhällsklasserna i det europiska feodalsamhället. Kungen var fortfarande kung, men den som i det indiska och arabiska schackspelet varit hans rådgivare, eller visir, blev nu i stället drottning, elefanten gjordes om till biskop, hästen till riddare, vagnen blev ett torn och fotsoldaten en bonde. De äldsta schackpjäserna var mycket naturalistiskt utformade, något som stred mot Koranens förbud mot avbildningar av djur och människor. Därför kom schackpjäserna att under 1100- talets lopp omformas till mer abstrakta och stiliserade figurer.
I Linköping har man hittat en över 800 år gammal spelpjäs av horn i form av en förmodad drottning. Hon har en krona på huvudet, håret är flätat och hon är klädd i en klänning med mantel. Därtill finns rester av röd färg kvar. Figuren påminner om vikingatida schackpjäser och liknar Lewispjäsernas drottningar. Foto: Arkeologerna.
För mer information om:
För den som verkligen inte kan få nog av Lewispjäserna finns här också slutligen ett rikligt utbud av diverse olika artiklar på nämnda tema på British Museum onlineshop.